Alternativrapporten: Sverige går bakåt

Utvecklingen går bakåt på flera områden och ingen av FNs rekommendationer från 2014 är åtgärdad. Kritiken är hård i funktionshinderrörelsens rapport till FN, som presenteras i dag.

Ett tunt rep på väg att brista.
Välfärdssystemen urholkas och Sveriges arbete med rättigheter för personer med funktionsnedsättning går bakåt, menar funktionshinderrörelsen. (Foto: Albert Lozano-Nieto /Adobe Stock)

Utvecklingen går bakåt på flera områden och ingen av FNs rekommendationer från 2014 är åtgärdad. Kritiken är hård i funktionshinderrörelsens rapport till FN, som presenteras i dag.

Inför FNs kommande granskning av hur Sverige lever upp till konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har civilsamhället, i form av funktionshinderrörelsen och ett antal MR-organisationer, idag presenterat sin rapport av utvecklingen i Sverige. 

Vid ett seminarium i riksdagen på tisdagen redogjorde företrädare för de 90-talet nationella och regionala organisationer som står bakom rapporten för bristerna i politiken och gav förslag för att lösa dem.

Domen är hård. Trots att Sverige är ett av världens rikaste länder går utvecklingen av rättigheter för personer med funktionsnedsättning bakåt på flera områden, menar rörelsen. 

ANNONS Ruta med text och en bild. Bilden föreställer ett omslag av tidningen funktionshinderpolitik. Texten lyder: Vill du läsa mer? Bli prenumerant!

Funktionsrätt Sveriges ordförande Elisabet Wallenius sammanfattade frustrationen och efterlyste ett större engagemang från politiken:

– Vi saknar intresse och lyhördhet för våra frågor. Det är en förklaring till att det de ut som det gör dag.

Inte oväntat lyfter rörelsen fram personlig assistans som ett exempel på område där utvecklingen gått bakåt. Inskränkningarna i rätten till personlig assistans har styrts av ekonomiska hänsyn. Varken regering, myndigheter eller rättsväsendet har närmat sig frågan ur ett rättighetsperpektiv, menar man.

Andra exempel på försämringar är en ökad risk för att personer med funktionsnedsättning hamnar i fattigdom och att nya regler för bilanpassing har ökat kostnaderna för både enskilda personer som för myndigheterna. 

I rapporten har rörelsen undersökt hur Sverige har följt FNs rekommendationer från granskningen 2014. Även här har staten misslyckats. Även om vissa insatser har gjort har de flesta av rekommendationerna inte har blivit hanterade över huvudtaget. Och i de fall staten har vidtagit åtgärder har det inte skett fullt ut eller lett till någon mätbar effekt.

För att vända utvecklingen vill de rapporterande organisationerna se en lång rad förändringar. Det handlar bland annat om att gå igenom lagstiftningen för att identifiera och åtgärda de luckor som finns för att konventionen rättigheter ska kunna bli verklighet, införa krav på konsekvensanalyser i lagstiftnings- och budgetprocesser och utveckla rättshjälpen för att människor ska kunna utkräva sina rättigheter i domstol.

Dessutom vill man se en handlingsplan för att undanröja hinder för tillgänglighet, ställa krav på att myndigheter deltar i arbetet med standardisering och integrera universell utformning i all offentligt finansierad forskning och utveckling. Personer med funktionsnedsättning ska även bli skyddade av lagstiftningen om hatbrott.

I rapporten riktar rörelsen även kritik mot regeringens arbete med FNs rekommendationer. Man upprepar kravet på att införa en nationell mekanism för övervakning av mänskliga rättigheter i Sverige.

Här finns rapporten »Respekt för rättigheter«