Normal i Sverige och Ecuador
Maria Chöler: Jag gör precis som kvinnan på bussen, den passerande mannen på trottoaren och barnet i parken. Jag stirrar.
Arkiv: Krönikor
Maria Chöler: Jag gör precis som kvinnan på bussen, den passerande mannen på trottoaren och barnet i parken. Jag stirrar.
Modet att pröva nytt
Åsa Strahlemo: Jag är både imponerad över och tacksam för hur alla involverade tog sig an den stora och viktiga uppgiften.
Bland det finaste som finns
Catrine Lundell: Det är något särskilt med det där. Att ha trygghet på andra sidan väggen.
Dags att slakta heliga kor
Rasmus Isaksson: Jag tror att det kommer krävas ett stort mått av nytänkande, mod och vilja att förändras.
Det nonchalerade perspektivet
Maria Johansson: När vi på andra sidan pandemin ska analysera vad som blev bra, vad som behöver förbättras och vad som gick fel – då måste detta med!
I kristider behövs rättigheter
Rasmus Isaksson: Människors behov tar inte paus i kristider. Det får inte vår tro på människors lika värde heller göra.
Är myternas tid förbi?
Herman Grafström: Vidskepelse och fördomar minskar och med dem minskar förhoppningsvis marginalisering av människor som ser annorlunda ut.
Distans för alla – vad kan vi lära av det?
Per-Olof Hedvall: Sällan har väl kopplingarna mellan hållbarhet, sårbarhet och flexibilitet varit så tydliga som nu.
Vart tog vägen vägen?
Maria Chöler: Varje morgon bjuder på en hinderbana av varierande längd och svårighetsgrad.
Får jag plats i den bilfria staden?
Maria Johansson: De senaste åren har jag allt oftare kommit att känna att staden inte är för mig. Det är en ny känsla.