Dragkampen i EU-parlamentet

Europaparlamentet intar ofta en progressiv hållning i beslut som rör tillgänglighet, men innanför väggarna pågår en dragkamp om synen på funktionsnedsättning och vikten av ett självständigt liv.
I EU-parlamentet finns inget utskott med särskilt ansvar för funktionshinderfrågor. För att ändå kunna hålla koll på vad som är på gång politiskt som rör tillgänglighet och funktionsnedsättning finns den så kallade Disability Intergroup, som samlar EU-parlamentariker från alla länder med ett intresse för de här frågorna. Genom gruppen uppdaterar politiker varandra på vilka förslag som berör tillgänglighet som är på gång i olika utskott, och gruppen är även ett forum för kontakt med intresseorganisationer.
Den svenska EU-parlamenarikern och folkpartisten Cecilia Wikström är vice ordförande i Diability Intergroup.
– De som verkligen är intresserade är med i Disability Intergroup. Då blir det inget slag i luften, och jag tror att det är det som i slutänden kommer göra skillnad, säger Cecilia Wikström.
Anna Hedh, svensk EU-parlamentariker för Socialdemokraterna och ledamot i LIBE-utskottet, har däremot uppfattningen att gruppen fungerar lite som ett alibi, men att den inte gör ett så aktivt arbete. Att funktionshinderfrågorna spänner över de flesta politikområden och inte behandlas i något särskilt utskott ser hon som en fördel.
– Då kan man lägga ändringsförslag på många områden, säger hon.
När det gäller att påverka parlamentet från intresseorganisationernas sida arbetar man å ena sidan genom möten med Disability intergroup, och kontakt med dess medlemmar. Å andra sidan försöker man ha kontakt med och påverka parlamentariker som ansvarar för att bereda olika lagförslag. För varje lagförslag utses en rapportör i det aktuella utskottet i parlamentet, och även skuggrapportörer, som är de ansvariga i varje partigrupp för förslaget. Carlotta Bezozzi, generaldirektör på EDF, säger att det kan vara fruktsamt att försöka påverka även de som inte är insatta i tillgänglighetsaspekten av ett förslag.
– När vi arbetade med förslaget om tillgänglighet till offentliga webbsidor lyckades vi få bra gehör från både rapportören och skuggrapportörerna, trots att de inte var insatta i frågan från början, säger Carlotta Bezozzi.
Även om EDF överlag har goda erfarenheter av att lobba mot parlamentet finns det förstås tillfällen då de möter ett större motstånd, till exempel från industrins representanter. Eller, ibland, forskarvärlden. Som när fördelningen av medel inom Horizon 2020, en jättesatsning av EU-medel på forskning och innovation, skulle disktuteras.
– Vi ville få in en mer modern syn på funktionsnedsättning, och medel till forskning inom exempelvis tillgänglighet. Men problemet är att det bland forskarna, som lobbade väldigt hårt, saknas kunskap om tillgänglighet. Nu finns bara forskningsmedel med funktionshinderinriktning inom hälso- och sjukvård och teknologi, säger Carlotta Bezozzi.
Svenska organisationer upplever det som svårare att påverka EU-parlamentet.
– Det gäller ju att de svenska parlamentarikerna är i rätt utskott där det går att driva de här frågorna, säger Mia Ahlgren från Handikappförbunden, som satsar mest krut på att påverka Eu-kommissionen och deras arbete.
Enligt Åsa Westlund, svensk EU-parlamentariker för Socialdemokraterna, är det största hindret för att åstadkomma bättre tillgänglighet och rättigheter för personer med funktionsnedsättning att EU-institutionerna överlag, och enskilda parlamentariker, tar för mycket hänsyn till företagens intressen.
Ett exempel där hon själv, som ledamot i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, har stött på den här konflikten var när det gällde frågan om märkning av livsmedel.
– Det var extremt svårt att få till läsbarhet på innehållsföreteckningen för företagen vill ha stor plats för sin reklam, och ibland vill de inte alls att man skulle kunna läsa. Det är en av de frågor som jag får absolut mest klagomål om från medborgare, att det inte går att läsa på förpackningarna, säger hon.
Anna Hedh säger att hon relativt sällan uppvaktas av representanter för funktionshinderorganisationer, men desto mer av företag. Hon tror att det beror på en lite blygsam uppfattning om att det är ett alltför stort steg att kontakta en politiker.
– Därför vill jag uppmana till att kontakta oss och säga till om ni har synpunkter om ett förslag – vi behöver mer input, säger Anna Hedh.
2008 utnyttjade EU-parlamentet sin möjlighet att själva väcka lagförslag genom en resolution som krävde en stark, horisontell lagstiftning mot diskriminering på grund av ålder, funktionsnedsättning, religiös tro och sexuell läggning. Parlamentet fick gehör och samma år lade kommissionen fram ett förslag om en utvidgad anti-diskrimineringslag, som dock inte har gått igenom än.
Flera EU-parlamentariker som SHT talat med lyfter, tillsammans med en ny tillgänglighetslag, en utvidgad antidiskrimineringslag som en av de viktigaste frågorna att driva under nästa mandatperiod. Formellt har EU-parlamentet nu inte så mycket makt i frågan, men genom att ställa frågor till kommissionen och opinionsbilda kring frågan går det att trycka på, anser bland andra Cecilia Wikström (FP).
– Det kommer fortsatt att vara viktigt att ställa de medlemsländer som blockerar direktivet till svars, säger hon.
Även Jamie Bolling, generaldiektör för European network for independent living (ENIL), är hoppfull..
– Jag tror att starka parlamentariker kan påverka även ministerrådet.
En annan aspekt som enligt Carlotta Bezozzi gör det viktigare att arbeta mer mot ministerrådet än vad EDF gör nu, är att beslut om krisåtgärder och nödlånspaket till vissa EU-länder, som påverkar personer med funktionsnedsättning starkt, har flyttat från den demokratiska arenan.
– Under de sista åren med krisen har rådet haft en stark roll, och det finns ingen parlamentarisk kontroll över många beslut som fattas, säger hon.
Den 25 maj ska EU:s medborgare gå till val­urnorna och välja ett nytt parlament. Så hur ska väljare som värnar tillgänlighetsfrågor tänka? Enligt de svenska EU-parlamentarikerna handlar det om att granska varje enskild ledamot, vad den har gjort och säger sig vilja göra på området. Om någon partigrupp har en bättre politik än andra är svårt att få ett svar på.
Intresseorganisationer som ENIL och EDF har förstås ett intresse av att inte ta politisk ställning. EDF:s chef Carlotta Bezozzi säger att det i huvudsak beror på parlamentarikern ifråga, och vilket politiskt förslag det gäller.
– När det gäller funktionsnedsättning ses det generellt inte som en så politisk fråga, och det är relativ lätt att få gehör från höger- till vänsterkanten. De svåraste att arbeta mot är de EU-skeptiska grupperna, och ibland också yttersta vänstern. Konservativa tenderar att stå på företagens sida, säger hon.
Däremot finns det en skarp skillnad i synen på angreppssätt när det gäller frågor som rör funktionsnedsättning bland parlamentarikerna.
– Det är en ständigt pågående kamp för ett mänskliga rättigheter-perspektiv när det gäller de här frågorna i motsats till ett sjukvårds- och välgörenhetsperspektiv, säger den brittiske EU-parlamentarikern Richard Howitt.
 
Läs mer om EUs funktionshinderpolitik:
Så driver Eu på svensk funktionhinderpolitik »
Svenska toppkandidaternas syn på ett tillgänglighetsdirektiv »