Porträtt av Edward Adolfsson med en glasfasad i bakgrunden.
Edward »Eddie Wheeler« Adolfsson har djupdykt i hur man skapar tiilgängliga kulturevenemang. (Foto: Albert Martinsson)

De har arrangerat allt från författarsamtal till rejvfester. Efter tre år vet Eddie Wheeler och hans kollegor hur man skapar tillgängliga kulturevenemang som välkomnar alla. Nu vill de skapa förändring i kultursverige.

Ingång via bakdörren, låsta handikapptoaletter och provisoriska rullstolsplatser med dålig sikt. Trots att tillgänglighetsfrågorna på senare år har uppmärksammats allt mer inom kulturvärlden kan det fortfarande vara svårt att ta del av kulturevenemang på likvärdiga villkor om man har en funktionsnedsättning. Inte minst blir detta tydligt om man lämnar de publika salongerna och går bakom scenerna. Den som vill vara en del av produktioner och kanske själv arrangera olika event möter inte sällan hinder som andra inte tänkt på.

Med denna verklighet som klangbotten startade några Göteborgare 2016 ett arbete för att en gång för alla hitta lösningar som öppnar kulturlivet för alla. Med stöd från Allmänna arvsfonden och ett studieförbund drog man igång Arrangörer utan hinder, ett projekt som under tre års tid har testat förutsättningar, utmaningar och möjligheter om man vill arrangera tillgängliga kulturevenemang när man har funktionsnedsättning.

Handgripligen har gruppen tagit sig an den ena evenemangstypen efter den andra. Man har arrangerat allt från författarsamtal och filmfestivaler till dansföreställningar, musikspelningar och rejvfester.

– Vi har gjort mellan fem och sex events per år plus att vi har gått på många andra event och nätverkat med andra arrangörer, berättar Eddie Wheeler som är en av två ledare för arbetet.

– Vårt mål har varit att det ska vara välkomnande och tillgängligt för alla. De event som har varit mest lyckade är de där varken någon i rullstol eller någon gående har märkt att det ens har varit någon anpassning.

En stor del av problemen med otillgänglighet i dagens kulturliv handlar om att personer med funktionsnedsättning inte kommer till tals, menar Eddie Wheeler. Utgångspunkten för arbetet har därför varit att inkludera de som själva berörs. Alltså personer som på grund av olika funktionsnedsättningar ofta stängs ute eller hamnar vid sidan om i dagens kulturliv.

» Man måste ha förankring någonstans, man måste ha förståelsen, och det bästa är att fråga målgruppen själva«

Eddie Wheeler

En grundtanke är att den egna erfarenheten är en förutsättning för att resultatet ska bli bra. Och eftersom många arrangörer av kulturevenemang låter bli att inkludera personer med funktionsnedsättning i planeringen blir resultat ofta dåligt.

– Det blir precis som om »svennebanan« skulle arrangera firandet av det persiska nyåret. Det funkar inte, säger Eddie Wheeler.
– Man måste ha förankring någonstans, man måste ha förståelsen, och det bästa är att fråga målgruppen själva.

Alla som har deltagit i arbetet har därför någon form av funktionsnedsättning. Här finns det mesta representerat, berättar Eddie Wheeler. Allt från begränsad rörelseförmåga till astma och olika kognitiva nedsättningar.
– Vi har hela köret och det är en väldigt spännande målgrupp att jobba med.

Laserljus över ett dansgolv på ett möjligen tillgängligt kulturevenemang.
Ljussättning och rök är några parametrar som påverkar tillgängligheten till ett evenemang. (Foto: Fox/Adobe stock)

Tricket för att skapa ett evenemang där alla, funktionsnedsättning eller inte, känner sig välkomna och har möjlighet att delta fullt ut är att redan från början tänka på tillgängligheten, menar Eddie Wheeler.

I de arrangemang som projektet genom för har det praktiska tillvägagångssättet varierat, men all planering har startat med ett möte där deltagarna berättat om sina erfarenheter från liknande event.

– Någon kanske har social fobi och har kunnat berätta om sina erfarenheter. Någon med en psykisk funktionsvariation kan berättar om vad som inte har funkat för den medan någon med ryggmärgsbråck berättar om vad som faktiskt har funkat på event som den personer har besökt.

Berättelserna kan handla om trånga lokaler, rädsla för att ramla, eller för att någon annan ska ramla över en. Det kan också vara svårigheter med att se i en mörk klubbmiljö eller att blinkande lampor kan trigga epilepsianfall. Erfarenheterna har byggt en grund från vilken deltagarna har identifierat problem och jobbat fram lösningar.

När gruppen planerade rejvfesten testade man därför handgripligen gränserna för vad som är tillgängligt för personer med olika förutsättningar. Hos en lokal uthyrare av scenutrustning provade man bland annat upplevelsen av rök i ett rum.

– Vi sprutade ut svinmycket rök i ett rum och testade var gränserna gick. Samma sak gjorde vi med lampor med några deltagare som har tendenser att få epileptiska anfall för att se vad de var bekväma med, berättar Eddie Wheeler.

Resultatet från testerna visade att de blinkande lamporna var ett problem som behövde åtgärdas. Lösningen blev att istället använda led-lampor i kombination med laserprojektioner. Dessa krävde visserligen lite rök i lokalen men inte så mycket att det det blev ett problem.

– Det var ingen av dem som brukar gå på rejvfester som klagade på att det inte var de här blinkande lamporna utan alla tyckte att det var häftigt med lasern.

Ett annat viktigt steg mot ett tillgängligt arrangemang är att hitta rätt lokal.
– Det finns ingen lokal som är perfekt, men det finns lokaler som är bättre och sämre. Vi försöker alltid att hitta lokaler där det är så lite problem som möjligt så att vi kan fokusera på själva eventet i stället för på lokalen.

Ofta är det möjligt att hitta enkla och billiga lösningar, säger Eddie Wheeler. Han berättar om hur projektet vid ett tillfälle byggde en tillfällig ramp med två gamla brädor och två ännu äldre telefonkataloger. I ett annat sammanhang byggde man en lika tillfällig handikapptoalett. Med hjälp en septitank från en bajamaja, några vattentankar, lampor och gardiner lyckades deltagarna få ihop en fungerande toalett som inte bara löste problemet. Dessutom upplevde besökarna att toaletten var trevlig.

Slutmålet är att besökarna inte ska märka att arrangemanget är tillgängligt eller att personer med funktionsnedsättning är inkluderade i målgruppen.
– När vi körde rejvfesten kom det femhundra erfarna rejvare som inte ens visste att det var ett tillgängligt event, de tyckte bara att det var en schysst rejvfest. Sedan kanske de noterade att det vara många i rullstol där eller andra med funktions­variation, men det vara ingen som reagerade på det.

»Det är bättre att göra något som riskerar att bli fel för det är betydligt bättre än att inte göra någonting för då blir det garanterat fel. «

Eddie Wheeler

Eddie Wheeler har själv mångårig erfarenhet av att som musiker turnera runt i Sverige. Han har mött på såväl otillgängliga scenutrymmen som handikapptoaletter som används som lagerutrymme. Han menar att att det finns en utbredd okunskap och att många arrangörer därtill är rädda för tillgänglighetsfrågorna.

– I Sverige har vi en tradition som säger att när man blir osäker så gör man hellre ingenting alls än att riskera att göra fel. Det är bättre att göra något som riskerar att bli fel för det är betydligt bättre än att inte göra någonting för då blir det garanterat fel.

Framför allt är det många mindre aktörer som är oroliga för skenande kostnader och krångliga processer.

– De förstår inte att det inte alltid behövs så mycket att man tror. Du kan lösa allt, bara du inte är så jävla rädd.

Som ett första steg på vägen mot upplysning har projektet författat en handbok för arrangörer med titeln Arrangera tillgängligt för dummies.

Med boken vill man öppna ögonen på de arrangörer som idag inte jobbar med tillgängligheten. På bokens 80 sidor samlas konkreta tips och tricks om allt från utformning av toaletter till kommunikation och utrymningssäkerhet. Samtidigt har man varit noga med att inte lista för många detaljerade krav.

– Vi har upptäckt att de som är duktiga på tillgänglighet är de som är flexibla. Det som funkar i en lokal behöver inte nödvändigtvis funka i en annan. Om vi skulle lista alla lösningar vi har gjort är vi rädda att en del personer skulle se det som en bibel eller lagbok. Det skulle göra att det ändå blir otillgängligt i vissa lokaler.

Istället handlar det om att inspirera till ett nytt tänk och att involvera personer med funktionsnedsättning och skapa miljöer och sammanhang där alla känner sig välkomna.

– Det här är en process och när man väl har gjort många tillgänglighetsanpassningar så sätter man en ny standard. Om jag skulle vara en rejvarrangör som anordnar rejvfester varje helg så skulle jag när jag väl uppfunnit hjulet så skulle jag kunna använda det vid mina event.

Ett annat syfte med boken är att uppmuntra fler som har funktionsnedsättning att arrangera egna evenemang.
– I boken försöker vi peppa dem att våga ta plats. Våga gå ut, kom med förslag och våga skapa något själv. Om ingen som har funktionsvaration vågar gå ut kommer ingen se att intresset finns och de har arrangörerna ingen morot att tillgänglighetsanpassa, säger Eddie Wheeler.

Omslaget till boken Arrangera tillgängligt för dummies. En fot håller en penna som just skrivit titeln på ett papper.
Arrangera tillgängligt för dummies.

BOK Arrangera tillgängligt för dummies
Red. Eddie Wheeler och Mirre Sennehed
(Kulturens, Subvox och SUB, för Arvsfonden)
Guide för arrangörer av kultur­evenemang. Innehåller tips och inspiration om hur man tänker runt tillgänglighet.

› Boken kan laddas ner gratis här

Text:

Lämna en kommentar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

obligatorisk