Roland Håkansson
Roland Håkansson, ordförande i Myright

Våra kunskaper om hur situationen ser ut i världen är ofta föråldrade vilket lätt leder till den felaktiga slutsatsen att biståndet inte gör nytta, skriver Roland Håkansson, ordförande för Myright i en replik till Bo Svensson.

Som ordförande i MyRight välkomnar jag en debatt om biståndets former, inriktning och arbetssätt. Vår styrelse har sammanfattat organisationens inriktning och uppdrag på följande sätt: ”MyRight finns för att kanalisera medlemsorganisationernas internationella engagemang. Engagemanget ska utgå från projekt- och programverksamhet i partnerskap.”

Det biståndsarbete som vi ägnar oss åt går ut på att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar i samarbetsländerna att bilda och utveckla egna organisationer. Detta syfte är starkt kopplat till MyRights vision om ett samhälle där alla människors lika värde och mänskliga rättigheter respekteras i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Genom att stödja organisationerna kan de arbeta mer kraftfullt för att medlemmarna ska få det bättre. Även om utvecklingen går framåt får vi nog vara realistiska att inse att detta arbete behövs ytterligare en tid framöver.

Den som över huvud taget är tveksam till nyttan med biståndet rekommenderas att ta del av Hans Roslings undersökningar. Han visar att våra kunskaper om hur situationen ser ut i världen ofta är föråldrade. Därför drar vi också lätt slutsatsen att biståndet inte har någon effekt, vilket är fel.

Jag delar Bo Svenssons uppfattning att det finns ett hot mot den internationella solidariteten över lag och även bland våra medlemsorganisationer ett sviktande intresse för att bedriva utvecklingssamarbete. Tyvärr har inte alla insett att detta även vitaliserar och utvecklar den egna organisationen och borde, inte minst, attrahera ungdomar, en grupp som många av våra organisationer försöker engagera i funktionshinderrörelsen.

Jag välkomnar Bo Svenssons idéer om nytänkande i vårt biståndssamarbete genom att involvera flera aktörer som skulle kunna stödja verksamhet som vi genom Sidas restriktioner inte kan finansiera. Jag är medveten om den svaga punkt han pekar på med svårigheten att skapa förutsättningar för hur arbetet ska kunna leva vidare efter att biståndspengarna upphör. Detta måste utvecklas i den kommande ansökan genom att en noggrann plan redovisar hur projekt ska kunna övergå i kontinuerlig verksamhet då projekt upphör.

Det pågår hela tiden en intensiv utveckling på biståndsagendan med nya länder som biståndsgivare som Brasilien och Indien och i alla Sida-sammanhang betonas vikten av att näringslivet kan bidra på ett nyskapande sätt. Det är positivt, men samtidigt är det viktigt att upprätthålla krav på ett demokratiskt inriktat bistånd. Näringslivet är viktigt som komplement, även om alla kanske inte kan bli en Bill Gates. Dessa insatser kan och får inte ersätta det bistånd som förmedlas genom civila samhällets organisationer som MyRight.

Bo Svensson efterlyser en debatt om hur arbetet kan bedrivas.  I regeringens nya Biståndsplattform liksom i regeringens position för den hållbara post 2015 agendan finns det med ett funktionshinderperspektiv på fram för allt utbildningsområdet.  Det är en framgång och innebär att vi tydligare kan ställa krav på att allt bistånd ska förbättra också för personer med funktionsnedsättningar.  På MyRights årsmöte den 28 april kommer vi att genomföra ett framtidsseminarium där avsikten är att ta ett nytt krafttag för nytänk inför nästa ramperiod som börjar år 2015. Välkomna att delta.

//Roland Håkansson är ordförande i Myright, den svenska funktionshinderrörelsens parpalyorganisation för internationellt utvecklingssamarbete.

Läs Bo Svenssons debattartikel “Dags att överge biståndet” ›

Text:

Kommentarer är avstängda.