Går det att bygga en stad för alla?

Dagens städer byggs för kärnfamiljer med god ekonomi och full funktionsförmåga. En ny vägledning vill visa vägen till en jämlik stadsplanering där många röster får komma till tals.

– Kommunen vill att staden planeras för alla, men trots att man talar om alla så blir det oftast normen som styr. Det innebär att ganska många exkluderas eftersom de inte tillhör normen, säger Emma Sheperdson, social planerare på företaget Living Cities.

Hon menar att dagens städer är planerade för en begränsad målgrupp av människor. När planerna för nya bostäder, service och trafiklösningar utformas tar planerarna sällan hänsyn till mångfalden av sociala och ekonomiska förutsättningar i samhället. Resultatet blir segregerade och ojämlika städer. 

Det kan till exempel handla om synen på familjen. Här förutsätter planerarna ofta att en familj har två föräldrar som båda arbetar vilket ger dem ekonomiska förutsättningar att bo i de bostäder som byggs i det planerade området. Det kan också handla om att skyltar och information bygger på att alla människor kan svenska eller att utemiljöer och byggnader utformas med förutsättningen att alla människor har full funktionsförmåga. 

Tillsammans med Haninge kommun har Living Cities därför tagit fram en ny vägledning för hur kommunala planprocesser kan bli mer inkluderande och leda fram till mer jämlika städer. Målet med vägledningen är att skapa rumslig jämlikhet.

– Vi måste bli bättre på att inkludera exkluderade grupper, och vi måste göra det i planeringsprocessen så att det blir rätt från början, säger Emma Sheperdson. 

Vägledningen har företaget och kommunen tagit fram just genom att prata med företrädare för olika grupper i samhället. Man pekar på att kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning ofta lyfts fram som exempel på grupper med behov av en tryggare, tillgängligare och mer välkomnande stad. Men i vägledningen pekar man på att förutsättningarna är mer komplexa än så. 

För att illustrera det har man tagit fram två på stadsdelar där den ena, »Normville«, är planerad enligt dagens gängse metoder och »Eqville« som är planerad utifrån ambitionen att göra staden mer jämlik. Medan »Normville« är byggd för svensktalande kärnfamiljer med full funktionsförmåga, bil och god ekonomi inkluderar »Eqville« även storfamiljer, singlar och sjukpensionärer som kanske har någon funktionsnedsättning eller vill förflytta sig till fots, med cykel eller kollektivtrafik. »Eqville« är byggd med utgångspunkt i universell utformning och ger vid sidan om kommersiell verksamhet utrymme för cirkulär ekonomi och flexibla och varierande sätt att bo och leva. 

Hur går man då tillväga för att uppnå detta? Vägledningen innehåller fler tips och principer för hur detaljplaner och andra styrdokument kan utformas för att stimulera lösningar som leder till mångfald och jämlikhet. Men Emma Sheperdson betonar särskild vikten av att låta många olika röster komma till tals och få inflytande i planeringen. 

– Början av ett projekt är väldigt viktig. Vi måste ha tid i inledningen av arbetet att identifiera de röster som vanligtvis inte hörs i en planprocess. Vilka grupper brukar vara exkluderade? Genom att ringa in de grupperna och ta med dem från början så att vi kan planera tillsammans.

– Det är också viktigt att de som arbetar med planeringen och fattar beslut breddar sin egna perspektiv och tittar på vem man själv är. Vilka perspektiv saknas och hur kan vi fånga in dem när vi rekryterar till en projekt- eller styrgrupp eller till en referensgrupp med invånare i staden. 

Samtidigt är det viktigt de målsättningar som antas i början av arbetet finns med under hela processen, menar Emma Sheperdson. 

– Det gäller även under genomförandet av planen och byggandet av staden, men också senare när staden fylls med människor och aktivitet. 

I nästa steg av projektet ska de använda vägledningen under planeringen av en ny stadsdel med bostäder, service, handel, kultur, parker och kollektivtrafik som inom några år ska växa fram på idag obebyggd mark i centrala Haninge. Jämfört med hur de flesta planprocesser ser ut i dag räknar Emma Sheperdson med att deras arbetsmetoder kan ta lite mer tid i början av projektet. Men över tid ska det inte krävas mer resurser än vanligt. 

– Vi vill visa att det går att använda dagens planprocess på ett mer jämlikt sätt och vi kan få bättre kvalitet och inkludering i våra stadsmiljöer utifrån de ramar vi jobbar inom idag. 

FAKTA 4 principer för jämlik stadsbyggnad

1. Inkluderande miljöer
   Ta hänsyn till exempelvis tillgänglighet, trygghet, kultur, normer och ekonomiska förutsättningar.
2. Levande områden
   En levande plats uppmuntrar de som bor där att använda den och ta den i besittning.
3. Mångfald av boendeformer
   Olika boendeformer inom ett område öppnar för en större mångfald av invånare.
4. Multifunktionalitet
   Ytor, platser, lokaler och service kan erbjuda olika funktioner för olika grupper, olika tider på dygnet och året.

Källa: Living cities

Det här är en artikel från Funktionshinderpolitik #4/2020. Beställ en prenumeration här.