Porträtt av Rasmus Isaksson
Rasmus Isaksson är förbundsordförande i DHR. (Foto: Albert Martinsson)

Rasmus Isaksson: Människors behov tar inte paus i kristider. Det får inte vår tro på människors lika värde heller göra.

De vita sträcken på himlen efter högt flygande resenärer har reducerats till något enstaka. Det känns ovant att inte behöva köa i matbutiken. En ensam motionär kämpar på andra sidan gymmet. Det visar sig trots allt att andra kulturers sätt att hälsa är att rekommendera framför traditionella handslag. 

Det luktar handsprit i gallerian istället för parfym. Folk bunkrar toapapper hellre än öl. Bensinen har inte varit så här billig på flera år. Samtidigt vill bensintanken aldrig sina. Vi har ju blivit tillsagda på skarpen att hålla oss hemma. 

»Viruset kommer försvinna men hotet kommer att finnas kvar. «

Jag känner mig ändå lyckligt lottad. Ett helt liv av ofrivillig isolering i perioder, på grund av hjälpmedel eller kropp som inte fungerar, har tränat mig inför detta. Jag står mentalt bättre rustad än de flesta. Att behöva jobba veckor från sofflocket är inte något nytt för mig. Jag kan också erkänna att jag njuter lite av ensamheten. Kroppen mår bättre än någonsin. Kanske är det för att jag tar varje chans att bege mig ut i naturen när vädret tillåter. Jag håller på att kartlägga tillgängliga naturområden i närområdet. Det finns en hel del att upptäcka. 

De flesta fysiska möten har kunnat ersättas med digitala. Jag hade ingen aning om att det fanns så många olika digitala verktyg för att hålla möten via nätet. Det känns som en klar fördel för diskussionerna att kunna se den jag pratar med. På förbundskansliet har vi till och med upprätthållit våra »obligatoriska« fikapauser via nätet. 

Att vi håller social distansering är viktigt för vår egen skull och andras. Det har blivit verkligt för oss att vårt moderna samhälle är sårbart. Inte bara sårbart på grund av vad ett virus kan ställa till med utan också hur vi människor kan reagera på en kris. Det är lätt att det blir en kris för att det är kris. 

Goda exempel blir virala på nätet. Musikanter samlas utanför äldreboende och underhåller gratis eller möjligtvis för ett leende och en applåd i gengäld. I mitt hus hänger det en lista i trapphuset där grannarna har skrivit upp sina telefonnummer utifall någon behöver hjälp att handla. 

»Jag är bekymrad över vad krisen kommer att få för konsekvenser för personer med funktionsnedsättning.«

Men låt oss också tänka lite framåt. Viruset kommer försvinna men hotet kommer att finnas kvar. Vi vet nu vad som kan hända och hur snabbt det kan gå att få våra vardagsrutiner rubbade eller att, i värsta fall, drabbas av svår sjukdom. Det har talats en del om att Socialtjänstlagen behöver ändras för att kommuner ska kunna hantera coronakrisen. Jag är bekymrad över vad den ekonomiska krisen kommer att få för konsekvenser för personer med funktionsnedsättning. Inte bara politiska konsekvenser utan också om det kommer att påverka attityder och syn rättigheter och människors lika värde. 

Vi får inte hamna i fällan att ifrågasätta om vi har råd med att tillgodose människors rättigheter eller ställa grupp mot grupp. Här tror jag funktionshinderrörelsen kommer att behövas. Istället för att ifrågasätta om rättigheter och insatser kan tillgodoses i kristider, bör vi tydligt markera att det är just för sådana här tillfällen rättigheter behövs som mest. Människors behov tar inte paus i kristider. Det får inte vår tro på människors lika värde heller göra.

Det här är en opinionstext publicerad på Funktionshinderpolitik.se.
Åsikterna i texten är skribentens egna.

Text:

Lämna en kommentar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

obligatorisk