En kvinna sitter i rullstol och pratar i en mikrofon. I bakgrunden står några plakat lutade mot en glasvägg.
Hanna Öfors, ordförande i Unga rörelsehindrade Stockholm håller tal vid en manifestation inför valet i år. (Foto: Hanna Wagenius)

DEATT Politiker och media kanske inte alltid lyssnar, men trots allt finns det många exempel på att funktionshinderrörelsens kamp lönar sig, skriver styrelsen för Unga rörelsehindrade Stockholm och uppmanar fler unga att engagera sig.

Demokratins högtidsdag har precis passerat och vi i funktionshinderrörelsen fick som vi ville, i alla fall inför valet. Rörelsen lyckades tillsammans göra funktionshinderpolitik och då framförallt LSS och den personliga assistansen till en valfråga. Inte vilken valfråga som helst heller, utan kanske den hetaste potatisen under valrörelsens slutskede.

Nu återstår att se vilken regering som får makten, samt vilka partier som faktiskt håller det de lovat eller sagt angående funktionshinderpolitiken. Valfläsk eller inte, valspurtens debatt om LSS har lyft frågorna och synliggjort dem för allmänheten, vilket ändå får ses som något positivt.

Ibland, och kanske allt som oftast, känns engagemanget och tiden som läggs ner något som relativt bortkastad. Politiker och media talar och skriver väldigt sällan om »våra« frågor, och när de gör det, är det mest i termer om höga kostnader och fusk. Det är därmed svårt för rörelsen att göra sin röst hörd och bli lyssnad på. Men, är all tid verkligen bortkastad? Självklart är svaret på den frågan, NEJ!

Ett tydligt exempel där engagemang gett resultat är Nora Eklövs (Förbundet Unga Rörelsehindrades generalsekreterare) kamp för sin rätt till personlig assistans. Noras personliga engagemang för sin självklara rätt till den mänskliga rättighet som LSS och den personliga assistansen innebär, har i förlängningen lett till förslag om en »Lex Nora«-lag där syftet är att rätten till LSS ska säkras.

Noras kamp är ett utmärkt exempel på vikten av att engagera sig och stå upp för sina rättigheter – för vem ska annars göra det?

Att engagera sig i en intressepolitisk förening är ett lysande sätt att börja påverka och göra sin röst hörd. Engagemanget leder inte bara till förändring utan bygger även självkänsla och bidrar till att skapa nya kontakter och träffa nya vänner.

Viktigt att poängtera här är att engagera sig inte nödvändigtvis behöver betyda att man sitter i en styrelse och planera och ta beslut om verksamheten. Nivån på engagemanget anpassas enkelt efter individ och kan ännu enklare ändras med tiden. Inget engagemang är för litet.

Här följer en guide för hur DU kan starta ditt engagemang.

Unga rörelsehindrade Stockholms guide till engagemang:

  1. Börja med att gilla olika intressepolitiska föreningars sidor på sociala
    medier.
  2. Dela/gilla något inlägg som du brinner för.
  3. Delta vid någon föreningsaktivitet.
  4. Delta vid årsmötet, föreningens högsta beslutande organ. Här kan du även kandidera till styrelsen(!).

Många personer med funktionsnedsättning känner idag en frustration över att bli nedprioriterad och förbisedd. Vi anser därför att det är en plikt att faktiskt engagera sig och ta plats i samhället istället för att passivt sitta hemma och tycka synd om sig själv. Engagerar man sig inte, har man heller ingen rätt att gnälla på att inget blir gjort.
Så, blir du ofta arg på saker som sker i samhället? Känner du dig ofta frustrerad över saker som händer, eller inte händer?

Inget engagemang är som sagt för litet!

Gör något!

Text: Styrelsen, Unga rörelsehindrade Stockholm

Text:

Kommentarer är avstängda.