Maria Larsson
Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). Foto: regeringskansliet

Snart är det halvtid i regeringens strategi för funktionshinder­politiken. Trots att utvecklingen går långsamt håller ansvarig minister fast vid sin metod i en intervju med SHT.

Det går för långsamt. Så löd slutsatsen i funktionshindermyndigheten Handisams sammanfattande analys av läget i funktionshinderpolitiken från förra året. Trots att det var andra året som myndigheterna jobbade utifrån regeringens strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken var det inte alla som kunde redovisa något mätbart resultat.

Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) är ansvarig för samordningen av funktionshinderpolitiken.

– Nu har vi gjort två uppföljningar, och jag tycker att det går alldeles för långsamt, det är min slutsats. Inte minst behövs insatser inom utbildning, arbetsmarknad och tillgänglighet.
– Jag tycker att det finns myndigheter som jobbar på ett utmärkt sätt och jag tycker att det finns de som är alldeles för tröga i det här arbetet, som borde ta ett betydligt större tag.

Varför går det så långsamt?

– Vi är fortfarande i början av ett nytt arbetssätt, myndigheterna håller på att anpassa sig till det här arbetssättet. Men jag kan känna att tålamodet håller på att tryta om man inte i nästa uppföljning ser en nolllägespunkt och ett antal delmål som man ska förbättra.

– Samtidigt så har vi en helt annan koll på var myndigheterna befinner sig än vad vi hade innan. Med den tidigare strategin så fanns inte den här typen av redovisningssystem och därmed inte heller de möjliga påtryckningsmekanismerna som finns nu.

Maria Larsson är mån om att lyfta fram de förbättringar som syns i statistiken. Som att antalet studenter med funktionsnedsättning ökar i den högre utbildningen och att fler får tillgång arbetshjälpmedel. Men samtidigt medger hon att det fortfarande finns stora problem kvar. Hon nämner bland annat situationen på arbetsmarknaden och den utbredda okunskapen om FN-konventionen inom domarkåren.

– Det är också väldigt beklagligt att två tredjedelar av de skolor som har granskats av Skolinspektionen fick kritik när det gäller arbete med särskilt stöd till elever med funktionsnedsättning – det är alarmerade. Och att det finns väldigt många enkelt avhjälpta hinder kvar, trots att lagstiftningen har funnits i tio år.

– Så det finns en rad förbättringsområden där vi måste göra bättre.

Vad tänker ni göra bättre?

– Uppföljningarbetet är grunden för förändring. Det är jag övertygad om. Jag ser det på alla områden att när man börjar mäta, när man börjar presentera brister, då mobiliserar det också politiska krafter.

– Sedan måste varje departement göra sin läxa. Det är en rad personer som måste ta sitt ansvar, både på den nationella nivån men också på den regionala och lokala nivån. Där behövs det också ett mer systematiskt och målinriktat arbete med tillgänglighet och delaktighet.

Är er styrning av politiken tillräckligt tydlig idag?

– Vi har gett Handisam en väldigt viktig roll i att kunna driva på och stödja utvecklingen. Tanken är ju att man ska kunna ha dialog med respektive myndighet för att kunna driva på.

Har Handisam tillräckligt med muskler för att kunna driva på arbetet?

– Vi har ju hittills valt den mjuka vägen. Det handlar inte om sanktioner och så vidare utan om tilltron till att när man offentliggör brister i en myndighets hantering och en myndighets bristande ambition så ska det öda en berättigad kritik från funktionshinderrörelsen och från den politiska kretsen som gör att det sker ett förändringsarbete.

– Det har varit vårt vägval att se hur långt vi kan komma med det här. Jag är inte säker på att vi kommer tillräckligt fort fram. Det kanske behövs kraftfullare verktyg, mera utav sanktionsmöjligheter för den som inte gör sin läxa, men vi har inte börjat där.

Hur långt ska det behöva gå innan ni tar upp den frågan?

– Nu har vi lagt en strategi med de här förutsättningarna. Vi ska se hur långt vi kommer med det här arbetssättet, men om vi ser att det inte går tillräckligt fort, för det är snart tre år som har gått och vi är halvvägs in i perioden, så får vi ha ett strängare arbetssätt. Mer av piska istället för morötter.

Vad förväntar du dig av årets uppföljning?

– Jag hoppas att vi ska se att det är fler myndigheter som har inrättat funktionshindersråd, att det är fler som har färdiga nollvärden och som har satt sina delmål och att vi kan se tydligt att arbetet går framåt och att det är fler som adresserar de problem som de måste arbeta med framöver.

Hur ser du på förutsättningarna att målen faktiskt nås inom den här perioden?

– Jag tror att det blir en viktig avstämning som kommer nu 2014 för att vi ska kunna se om det behövs tas nya tag eller fler verktyg för att vi ska kunna nå måluppfyllelse. Ett halvtidsresultat ger en ganska bra grund för att kunna bedöma möjligheten att nå målen. Det blir också en anledning för oss att titta och tänka över om vi är nöjda eller om det finns anledning att tänka kring någonting annat.

Årets redovisning från de strategiska myndigheterna sker den 15 mars.

MER LÄSNING:
Ny femårsplan för funktionshinderpolitiken »
“Skräpstrategi” från regeringen » 

Text:

Kommentarer är avstängda.