Porträtt av Maria Johansson
Maria Johansson är projektledare och fritidspolitiker. (Foto: Albert Martinsson)

Maria Johansson: Det går inte att komma ifrån att representation spelar roll.

Sverige har haft två (!)* rullstolsanvändande riksdagsledamöter genom åren. Sett till befolkningsandel »borde« det vara fem** ledamöter, per mandatperiod. Ett samhälle där personer med funktionsnedsättning har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter avgörs så klart inte av millimeterrättvis representation eller genom att räkna huvuden. 

Men det går inte att komma ifrån att representation spelar roll. 

Frågan är om vi uppnår de lika rättigheterna – som vi tyvärr just nu backar från – utan att personer med egen erfarenhet blir betydligt mer synliga i maktpositioner och genom att delta i de politiska besluten i betydligt högre grad. Vilka erfarenheter som finns representerade har så klart en inverkan på resultatet.

Nej, jag vill absolut inte ha kvotering av någon underrepresenterad grupp, vare sig i arbetslivet, till politiska uppdrag eller någon annanstans. Det ska vara sådant som lämplighet, kunskap och förtroende som avgör. Men på samma sätt som samhället i stort medvetet arbetar för fler kvinnor inom områden och på positioner där kvinnor är underrepresenterade, behöver en medvetenhet väckas om också andra med längre avstånd till de politiska besluten. Det är en demokratifråga.

Ibland avfärdas denna min åsikt med att jag talar i egen sak. Jag får höra att det finns ju andra, utan den egna erfarenheten, som driver funktionshinderperspektivet och som har kunskap. Tack och lov för det, illa vore det annars. Jag brukar då tänka på de kvinnor som slogs för kvinnors rösträtt och inte gav upp. Tänk om de nöjt sig med den delsegern och inte fortsatt kämpa för sin rätt att också ta plats i de beslutande församlingarna. Om de nöjt sig med att det fanns män som skulle tillgodose deras rättigheter, föra deras talan och uttolka deras behov.

»En funktionsnedsättning ska inte ge förtur till olika positioner, men den ska inte heller vara ett hinder.«

Maria Johansson

Missförstå mig inte. Vår funktionsnedsättning är endast en del av vilka vi är som personer. En funktionsnedsättning ska inte ge förtur till olika positioner, men den ska inte heller vara ett hinder. 

När hinder i samhället gör att vi på grund av våra funktionsnedsättningar behandlas annorlunda, då spelar funktionsnedsättningen roll. Då tar den för stor plats, för mycket energi, ges för stor betydelse. Och då blir den en viktig erfarenhet i det partipolitiska arbetet, liksom i det rättighetspolitiska, för att komma till rätta med alla dessa funktionshinder som omger oss – hinder skapade genom beslut som saknar funktionshinderperspektiv.

På senare år har denna underrepresentation och också de hinder som finns för såväl valdeltagande som partipolitisk delaktighet uppmärksammats av 2014 års demokratiutrednings utredare Olle Wästberg. Med jämna mellanrum fortsätter han att återkomma till frågan, nu senast i en artikel i DN där han menar att representativiteten och aktiviteten i politiken när det gäller personer med funktionsnedsättning borde var en aktuell fråga: »I Demokratiutredningen kunde vi konstatera att personer med nedsatt funktionsförmåga lämnats på demokratins bakgård. Grundläggande förutsättningar för ett deltagande på lika villkor saknas. Det är ovärdigt en demokrati.«

Jag håller med Olle Wästberg och jag vill uppmana dig som har ett intresse för ett partipolitiskt engagemang att göra slag i saken. Du behövs!

FAKTA Rullstolsanvändare i riksdagen och befolkningen

Henrik Munktell, ledamot av andra kammaren 1953 –1962, Högerpartiet
Lars Isovaara, riksdagsledamot 2010-2012, SD

**
Andelen rullstolsanvändare i Sverige är ca 1,5 procent av befolkningen
1,5 procent av 349 riksdagsledamöter ger 5 ledamöter
150 000 rullstolsanvändare (källa funka.com/design-for-alla/statistik)
10 352 390 personer var folkbokförda i Sverige vid halvårsskiftet 2020 (källa SCB)

Text:

Kommentarer är avstängda.