En statlig utredning vill förenkla införandet av välfärdsteknik i den kommunala omsorgen. Men för att det ska lyckas krävs tydligare styrning och bättre kompetens i kommunerna.
Kameror i hemtjänsten, geofencing och sensorer i boendemiljöer är några exempel på välfärdsteknik som på senare år blivit allt vanligare i kommunernas omsorgsverksamheter. Men trots att utvecklingen lovar högre effektivitet och mer självständighet till omsorgstagarna går utvecklingen mot ett storskaligt användande trögt.
En statlig utredning (SOU 2020:14)som överlämnades till regeringen idag föreslår därför en rad åtgärder för att snabba på och förenkla användningen av välfärdsteknik, primärt inom äldreomsorgen. Utredaren Peter Larsson konstaterar att många kommuner har svårt att ta steget från försöksprojekt till att göra den nya tekniken till en självklar del av verksamheten.
Utredningen har hittat sex huvudsakliga hinder som hämmar utvecklingen. Det handlar bland annat om bristande kompetens inom äldreomsorgen när det kommer till digitalisering. Men också om bristande samordning mellan såväl olika huvudmän som mellan staten, regioner och kommuner. Dessutom brister den nationella styrningen som är uppdelad mellan flera olika myndigheter.
ANNONS 
Därtill finns brister i den digitala infrastrukturen och osäkerhet kring de juridiska förutsättningarna att låta perronger med nedsatt beslutsförmåga ta del av välfärdsteknik.
För att underlätta användningen av välfärdsteknik vill utredningen se över kompetensgförsörörjningenom socialtjänsten. Man föreslår insatser mot såväl biståndshandläggare som mot undersköterskor. Dessutom vill man att innovationsmyndigheten Vinnova tar fram modeller för upphandling, stöd och stimulans som leder till ökad användning av välfärdsteknik.
För att utveckla kunskap och metoder för verksamhetsutvecklingen vill utredningen ha ett nationellt centrum för utveckling av äldreomsorg. Man vill också att regeringen skapar ett tvärvetenskapligt innovationsprogram på området.
För att reda ut frågetecknen som finns runt välfärdsteknik till personer med nedsatt beslutsförmåga föreslår utredningen att socialtjänstlagen ändras så att det blir tydligt att det är möjligt att ge vård och omsorg till personer som har varaktigt nedsatt beslutsförmåga. Utgångspunkten ska vara vad som biståndshandläggaren, på basis av vetenskap och beprövad erfarenhet, anser vara bäst för personen.
Exempel på välfärdsteknik i omsorgen
- Digital nattillsyn, där hemtjänstens personal kan se en person vi en kamera istället för att göra ett fysiskt besök.
- Sensorer och passiva larm används bland annat i särskilda boenden. Till exempel kan personal få ett larm när någon öppnar en dörr eller kliver på en viss matta.
- Det kan också handla om så kallad geofencing där ett gps-larm blir aktiverat om en person med demens lämnar ett visst område.
Ett argument för att utveckla arbetet med välfärdsteknik är att omsorgen i kommunerna har svårt att rekrytera tillräckligt med personal. Den digitala tekniken kan göra det möjligt att organisera arbetet på nya och effektivare sätt. Personalen kan få mer tid till själva omsorgsarbetet, bland annat genom att minimera onödiga resor och direkt övervakning.
FAKTA Välfärdsteknik
Utredningens definition av välfärdsteknik inkluderar alla typer av tekniker med ett användarperspektiv som syftar till att förbättra kvaliteten på välfärdstjänster genom ökad självständighet, oberoende och värdighet för mottagare av hälso- och sjukvård eller omsorgstjänster.
