William Lantz Winberg har tagit fram ett koncept där användaren kan välja mellan olika höjder när hen interagerar med laddaren. (Illustration: William Lantz Winberg)

15 designstudenter visar att det finns många möjligheter att göra laddningen av elbilar tillgänglig för bilister med nedsatt rörelseförmåga.

Utformningen av snabbladdare för elbilar stänger ofta ute personer med nedsatt rörelseförmåga. Det har Funktionshinderpolitik skrivit om tidigare. Kantstenar och påkörningsskydd blockar inte sällan tillgängligheten till laddaren medan tunga kablar och högt placerade skärmar gör den svår att använda, i de fall den går att nå. 

På uppdrag av Biofuel region har 15 förstaårsstudenter på Designhögskolan i Umeå tagit sig an problemet hur snabbladdare för elbilar kan utformas på ett sätt som fungerar för såväl personer med funktionsnedsättning som för andra elbilister. I fem veckor har studenterna arbetat med projektet. Arbetet har de bland annat baserat på intervjuer med personer med olika funktionsnedsättningar. 

En illustration över en snabbladdare där sladdfästen sitter i skenor i ett utskjutande tak.
Flera studenter har tagit fram lösningar där de tunga kablarna hänger i skenorför att underlätta hanteringen. Den här lösningen kommer från Mikita Zatonskiy. (Illustration: Nikita Zatonskiy)

Studenterna har fokuserat på flera olika delar i utformningen. Här finns lösningar på allt från hur bilisten ska kunna nå laddkabeln och få information om hur laddningen går till utformning av själva laddhandtaget och möjligheterna att betala.

Bland förslagen finns allt ifrån förenklade versioner av dagens snabbladdare där laddhandtagen gjorts lättillgängliga och höjden på skärmar anpassats så att de funkar även för den som är kort eller sitter i rullstol. Men här finns också lite mer futuristiska lösningar där laddningen automatiseras med hjälp av robotar eller där bilen dockar in i laddstationen. 

En illustration som föreställer ett parkeringsgarage. En bil står parkerad och bredvid den står en liten vagn som ska föreställa en robotiserad billaddare.
Kanske behöver inte bilisten göra jobbet själv? Stina Nilsson har jobbat fram en lösning där laddningen utförs av en mobilt batteri som automatiskt kör fram till och kopplar in sig i bilen medan föraren gör något annat. (Illustration: Stina Nilsson)

Ett problem som flera studenter adresserat är att utformningen av själva laddhandtaget kan göra laddningen svår för den som har nedsatt arméstyrka eller handfunktion. Handtaget och den kraftiga kabeln väger ofta mycket och ofta erbjuds föraren inget bra sätt att greppa handtaget. Detta har studenterna löst på olika vis. Flera har lagt stor vikt vid att utforma handtaget på ett ergonomiskt sätt. Bland annat genom att skapa bra greppmöjligheter och balans i handtaget. Andra har skissat på lösningar där den tunga sladden förankras i en skena i taket för att underlätta förflyttning. Flera studenter har därtill tittat på hur betalningen kan göras direkt på laddhandsken. 

En illustration som visar en rund laddstation med en kulpol ovanför. Bilarna har stor valfrihet i möjligheten att parkera.
Runda lösningar kan ge större flexibilitet i parkeringsmöljlgheterna. Här är ett förslag av Viktor Nemethy. (Illustration: Viktor Nemethy)

Ett annat vanligt förekommande problem vid offentliga laddstationer är att parkeringsytorna framför laddaren är för små. Detta gör det svårt att komma i och ur bilen för den som använder rullstol. Flera studenter har jobbat fram lösningar på detta. Bland annat genom att utforma en rund laddstation som erbjuder flera alternativa sätta att parkera bilen. 

Text:

Kommentarer är avstängda.