Samling runt ideologin

Rasmus Isaksson: Vi får inte hamna utanför den aktuella samhällsdebatten. Då skapas utrymmen för sluttande plan.

Porträtt av Rasmus Isaksson
Rasmus Isaksson är förbundsordförande i DHR – förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

Första rubriken i vår idéskrift lyder »Det här är vår ideologi«. Idéskriften är ett bra verktyg för alla som vill läsa om DHRs ideologi och förstå varför vi tycker som gör.
Jag är stolt över hur DHR vågar sticka ut och slåss för det vi tror på även om vi ibland möter motstånd i en del frågor. Vi visar tydligt att vi är måna om att vi själva, som individer, definierar vad som är god livskvalitet för oss och bestämmer hur vi vill leva våra liv.
Vi närmar oss en valrörelse och min förväntan, väl medveten om att den med historiska glasögon är högt ställd, är att funktionshinderpolitiken lyfts upp på agendan. Det är viktigt med tanke på vad som händer inom många av de politikområden som berör oss mest. Vi måste kunna ställa politiker till svars så att alla hör, inte bara mellan våra egna väggar.
Vi får inte hamna utanför den aktuella samhällsdebatten. Då skapas utrymmen för sluttande plan, vilket vi redan har sett när politiska förslag eller vägledande domar passerat anständighetens gräns. Jo, det är tryggt att leva i Sverige men samhället är inte immunt mot försämringar. Vi kan inte slå av på takten i att verka för ett jämlikt och inkluderande samhälle och tro att våra rättigheter är självklara. Därför behövs DHR.
Jag vill ta ett exempel: Jag lyssnade förra året, under Almedalsveckan, på en paneldebatt om aktiv dödshjälp. Paneldeltagarna fick frågan om de trodde att Sverige kommer att införa aktiv dödshjälp inom en 10-års period. Redan i år finns det ett par riksdagsmotioner som kräver detta. Alla svarade ja, men en del tillade »om vi inte aktivt försöker motverka att det sker«. Här är DHRs ställningstagande på tvärs med den allmänna opinionen. I DHRs idéskrift står det: »DHR tar avstånd från legalisering av aktiv dödshjälp.«
Jag tänker inte redogöra för DHRs alla argument mot aktiv dödshjälp här men en sak skaver i mig. Hur kommer det sig att vi gör allt för att förhindra att personer utan funktionsnedsättning tar livet av sig medan det anses vara helt okej för personer med nedsatt rörelseförmåga eller sjuka att göra det samma? Min känsla är att det finns en skillnad i hur andra människor ser på vår livskvalitet jämfört med personer utan funktionsnedsättning.
Ideologin är vår själ som organisation och det är genom att verka enligt den, utan avsteg eller genvägar, som vi blir trovärdiga i det vi gör. Aktiv dödshjälp är för många, däribland mig, en viktig ideologisk fråga som jag tycker att vi inom funktionshinderrörelsen har tappat. Den handlar om vårt existensberättigande och vår livskvalitet. Jag tror att detta är en fråga som vi kommer att förlora om vi inte börjar samla oss kring vår ideologi och visar handlingskraft.
Snart är det förbundsmöte. Vi ska besluta om många viktiga motioner och förslag. Tillsammans ska vi bestämma hur DHR ska styras och i vilken riktning förbundet ska gå de närmaste åren. Lika viktigt är det att prata om var vi har varit, vilka vi är nu och vilket samhälle vi vill ha. Därför får vi inte bara bli arbetshästar och lösa problem utan vi måste också ha en ideologisk kompass som vi tror på. Jag tror att den ideologiska grunden blir ett allt viktigare verktyg. Det är den jag sätter min tilltro till när jag försöker förmå beslutsfattare att förstå vårt perspektiv. Den är formad utefter våra medlemmars erfarenheter och är vår styrka.