Rasmus Isaksson är förbundsordförande i DHR. (Foto: Albert Martinsson)

Rasmus Isaksson: Förutom goda effekter för en jämlik hälsa är jag också övertygad om att tillgänglighet är bra för jämställdheten.

Bilen innebär rörelsefrihet för mig. Det första jag gjorde när jag hade tagit körkort och fått min bil anpassad efter mina behov, var att sätta mig i den och köra till en kompis som bor drygt 20 mil bort. Tidigare hade jag fått planera samma resa två veckor i förväg. Nu kunde jag åka direkt. Nästa vinter planerar jag att bila upp till norra Sverige. Vi ska bo i stugor och på enklare vandrarhem, så nära naturen som möjligt. Jag vill inte behöva bo på dyra hotell mitt i stan bara för att vara säker på att tillgängligheten är god. 

En del aktiviteter kommer jag kanske inte att kunna utföra. Det är jag alltid inställd på från början. Det är inte så vanligt att turistföretag berättar om sin tillgänglighet eller har ett mångfaldstänkande i sin marknadsföring. Många verksamhetsutövare har fortfarande dålig koll på tillgängligheten. Vissa vet inte ens hur tillgänglig deras egen anläggning är. Något som borde vara lika självklart som att känna till hur brandskyddet fungerar. 

» Jag vill inte ha möjligheten att plocka godbitarna ur att bli jämlikt behandlad.«

Rasmus Isaksson

Samtidigt finns turistattraktioner som satt i system att, om vi kommer två, erbjuda gratis inträde för mitt sällskap. De förutsätter bara att den personen måste vara en personlig assistent när det i själva verket kan vara min kompis, syster eller min flickvän. Det har också hänt att jag blivit erbjuden lägre pris för att de själva uppger att de inte har någon bra tillgänglighet. 

Jag vägrar vänligt men bestämt. Jag vill inte ha möjligheten att plocka godbitarna ur att bli jämlikt behandlad. För det är en fälla som upprätthåller bilden av att jag inte är som andra gäster. Och tillgängligheten blir ju inte bättre för att jag kompenseras för bristerna. 

Det måste i längden bli billigare för ägaren att fixa det underliggande problemet, det vill säga den bristande tillgängligheten, än att erbjuda mig kompensation. 

Många bra saker görs redan. Det finns många turistattraktioner, hotell och vandrarhem som aktivt arbetar för att vara tillgängliga för alla. Jag skulle vilja att de lyfte fram det i sin marknadsföring. Och jag vill se mer reklam där personer med synliga funktionsnedsättningar finns med på bilderna.

Bristande tillgänglighet begränsar livet på många sätt. Jag har själv upplevt hur otillgänglighet, eller rädslan för att något ska vara otillgängligt, kan vara ett socialt hinder som gjort att jag valt att avstå från inbjudningar eller utekvällar. DHR arbetar framgångsrikt för att skapa en bättre rörelsefrihet. Rörelsefriheten skapar möjligheter. 

Jag vill dock bredda synen på rörelsefrihet och skapa mer engagemang kring tillgänglighetsfrågorna. Det handlar inte bara om rättvisa, att alla ska få röra sig fritt och få tillgång till samhällets alla allmänna rum. Förutom goda effekter för en jämlik hälsa är jag också övertygad om att tillgänglighet är bra för jämställdheten och familjelivet. Det skapar möjligheter för fler att göra saker ihop som en familj och gör det möjligt att dela upp sysslor som annars måste bäras av en partner. 

Så mitt medskick till politiker är att också framhäva tillgänglighetens mervärden och effekter för jämlik hälsa och ett jämställt föräldraskap. Det skulle driva tillgänglighetsfrågan framåt och skapa ett samhällsengagemang. Alla gynnas ju av god tillgänglighet. Det bör inte ses som ett privat intresse till gagn för några få utan tas emot som något viktigt för hela vårt samhälle.

Det här är en opinionstext publicerad på Funktionshinderpolitik.se.
Åsikter och analyser är skribentens egna.

Text:

Lämna en kommentar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

obligatorisk