AnnaKlara Stenberg Gleisner sitter i en soffa och pratar om universell utformning
Universell utformning är svårt, säger AnnaKlara Stenberg. Men resultatet blir knivskarpt. (Foto: Albert Martinsson)

AnnaKlara Stenberg Gleisner är möbeldesignern som bjuder in användarna i sin formgivning. Med universell utformning skapar hon produkter som fungerar för många fler.

Det var intresset för ergonomi inom möbeldesign som blev startskottet. AnnaKlara Stenberg Gleisner hade lämnat karriären som socionom bakom sig och valt en ny bana i yrkeslivet. Under studierna i möbeldesign vid Carl Malmstensskolan på Lidingö strax utanför Stockholm utvecklade hon intresset för att skapa produkter som inte bara är vackra att se på utan som också är funktionella och användbara för personer med varierande funktionsförmåga

– Jag har ett stort intresse för människor och tycker mig ha en stor förståelse för att vi har olika förutsättningar i livet och det går att hjälpa till i utformningen av miljöer och möbler för man ska kunna leva som gott som möjligt. 

När det var dags för kandidatuppsatsen valde hon att fördjupa sig i ergonomi i designprocessen. Studieobjektet blev olika avdelningar på möbeljätten Ikea. Där granskade hon hur företaget tog hänsyn till just ergonomi när de utvecklade sina produkter. Hon upptäckte snart att många formgivare prioriterade frågan lågt. 

– För många var ergonomi ett luddigt begrepp och inte något man aktivt arbetade med eller sökte upp. Man gjorde inte heller användartester på de riktiga användarna utan nöjde sig med att testa på medlemmar i arbetsgruppen eller någons familjemedlemmar.

Ett kollage med två exempel på universell utformning: En greppvänlig vas med blommor och en fåtölj med högt ryggstöd.
Ikeas serie Omtänksam är ett exempel på produkter som är formgivna för att fungera för så många som möjligt. (Foto: Ikea)

Slutsatserna i arbetet ledde till att hon efter avslutad utbildning fick erbjudande om jobb hos det stora företaget i Älmhult. Hon fick en central roll i arbetet med kollektionen Omtänksam som enligt Ikea själva ska bidra till en enklare, säkrare och mer självständig vardag för alla som behöver en hjälpande hand. I kollektionen finns bland annat långa skohorn och tallrikar som inte glider på bordet, men också kuddar som ska hjälpa den som behöver stöd för att ta sig i och ur en soffa. 

– Min roll i arbetet var att titta på hur produkterna skulle se ut, vad de skulle kommunicera och hur vi skulle kunna säga att de är bra för så många som möjligt?

Den sista frågan är central och kanske den svåraste att besvara. För att förbättra användbarheten utvecklade arbetsgruppen metoder för att testa produkterna mot olika målgrupper. Man satte samman grupper med deltagare med olika fysiska förutsättningar som fick testa och bedöma hur användbara produkterna var för just dem. Bland testpersonerna fanns även personer med olika funktionsnedsättningar. 

Svaren gav formgivarna kunskap om hur enskilda detaljer påverkar användbarheten och hur de kunde förbättra designen. 

– Genom att modifiera produkten utifrån alla de här svaren så kan man få produkten bättre för så många fler. Inte genom att man ändrar exakt efter alla svar utan att man tänker igenom och gör medvetna val för hur man anpassar produkten. 

»Det är en omöjlig designuppgift att skapa något som fungerar bra för alla, men strävan efter att det ska vara bra för alla betyder så mycket.«

Efter ett år i Älmhult valde AnnaKlara Stenberg Gleisner att lämna Ikea och vända hem till familjen i Stockholm. Men erfarenheterna som hon utvecklat under arbetet med Omtänksam tog hon med sig in i sitt fortsatta arbete som formgivare. Universell utformning har blivit ett viktigt redskap i arbetet. 

– Det är en omöjlig designuppgift att skapa något som fungerar bra för alla, men strävan efter att det ska vara bra för alla betyder så mycket. Det gör att man kan inkludera många fler i sin formgivning. 

I ett pågående projekt leder hon arbetet med att utveckla en vridbar och samtidigt höj- och sänkbar toalettstol. Stolen ska passa på små utrymmen och därmed göra det möjligt för äldre att bo kvar hemma längre. Men den kan även bidra till att skapa bättre ergonomi för personal i både hemtjänst och på vårdboenden.

En illustration av hur den vridbara toaletten ska se ut.
Den vridbara toaletten om utformas av Myra industriell design ska ge bättre självständighet för användaren och bättre ergonomi för eventuell vårdpersonal. (Foto: Bano. Norge)

I processen har användartester en central roll. AnnaKlara Stenberg Gleisner betonar hur viktigt det är att användarna finns med under hela arbetet.

– Det fungerar inte att inkludera människan först i slutet av designprocessen och säga »testa det här«. Människan måste vara med från allra första början. Dels handlar det om vilken produkt vi ska göra? Vilket behov täcker vi? Täcker vi ens ett behov? Var har vi hittat behovet?

Under arbetets gång behöver sedan grupper av användare få testa produkten och olika lösningar. Utvärderingar görs kontinuerligt och detaljer justeras och förbättras. En formgivare som inte jobbar på det här viset riskerar att stå med en färdig produkt som inte går att anpassa, menar AnnaKlara Stenberg Gleisner.

– Så går inte att arbeta. Det går inte att rädda situationen i sista stund. 

I fallet med den vridbara toaletten genomför utvecklingsgruppen testerna på plats inom äldreomsorgen. Innan testet genomförs informeras alla inblandande om hur toaletten fungera och vad formgivarna vill veta. Dessutom genomför man intervjuer för att få en bild av hur badrummet fungerar innan installationen för att senare kunna jämföra hur boende och personal upplever förändringen. 

– Sedan gör vi en ingående studie av hur själva produkten fungerar. Alltifrån om knapparna är lätta att trycka på till om det krävs mycket kraft att vrida på toaletten. Det ger oss en idé av hur lätt den är att använda och om det går att förstå hur man kan använda den. 

Men även om metoden ger bra kunskap så är den samtidigt krävande och ställer formgivaren inför flera svårigheter, säger AnnaKlara Stenberg Gleisner.

– Det är alltid svårt att jobba med människor. Arbetar man med testgrupper så kan man inte köra fram som en bulldozer. Det handlar om mänskliga möten, om respekt och etik och man måste tänka på hur den personen uppfattar det jag vill veta. 

»Målet får inte ta överhanden och ganska ofta blir det inte som man har tänkt sig. Det får man också ha en plan för. «

I mötet är det viktigt att vara inkluderande och tydlig med vad man vill och vad man gör, menar hon. Dessutom är det viktigt att vara ödmjuk.

– Målet får inte ta överhanden och ganska ofta blir det inte som man har tänkt sig. Det får man också ha en plan för. 

Här ligger en stor utmaning för designern, menar AnnaKlara Stenberg Gleisner. Dels att arbetet inte bara handlar om ren formgivning men också om att man måste hålla tillbaka sitt eget konstnärliga uttryck. Hon tar ett annat exempel. I ett pågående arbete utformar hon en bänk för sjukhusmiljöer tillsammans med ett svenskt möbelföretag. Bänken ska uppfylla en rad krav. Den ska inte bara vara funktionell och uppfylla Boverkets krav på bänkar i offentliga miljöer. Den ska dessutom ha ett tilltalande formspråk och kommunicera att den är till för alla, inte bara för en viss grupp användare. 

– Jag har ett manus för vilka egenskaper jag vill att bänken ska ha. Där kan jag till exempel utgå från ett formspråk, men det måste jag testa av mot människan. Efter testerna kan jag laborera med detaljer som om armstödet är bra att hålla i för min hand eller är det finns kanter som är i vägen. 

– Det blir som fragment som man jobbar med och anpassar. Och de fragmenten och bearbetningen blir min formgivning, det blir mitt skapande. 

»I min värld är det betydligt bättre ekonomi och som företag vinner man även en större marknad i slutänden, för du når ju fler. «

Trots svårigheterna tror inte AnnaKlara Stenberg Gleisner att universell utformning i längden blir dyrare än dagens metoder för produktutveckling. Konventionella designprocesser resulterar ofta i produkter som av olika skäl aldrig när marknaden, menar hon. Det kan handla om att det inte svarar upp mot något verkligt behov eller att de inte erbjuder en tillräckligt bra lösning på de behov som faktiskt finns. 

– Det kan man se som ett slöseri med resurser, både vad gäller pengar och kompetens. Jobbar man på det här sättet får man ju otroligt knivskarpa produkter. I min värld är det betydligt bättre ekonomi och som företag vinner man även en större marknad i slutänden, för du når ju fler. 

Idag upplever hon att intresset för tillgänglighet trots allt ökar bland beställare och uppdragsgivare, och till liten del även inom designerkollektivet. Det finns en växande insikt om att samhället står inför stora utmaningar när en allt större andel äldre behöver hjälp och stöd i sin dagliga livsföring samtidigt som den arbetande delen av befolkningen minskar. 

– Det kommer att tvinga oss in i lösningar som gör att människor kan leva mer självständigt. Det kommer att behövas. Jag bara hoppas att man hoppar på det här tåget innan man tvingas in och att man förstår hur man kan hjälpa samhället att fungera med de här förändringarna som vi ser. 

AnnaKlara Stenberg Gleisner önskar att fler formgivare får insikt om att de med sitt arbete kan hjälpa till att före­bygga problemen och bidra till ett bättre samhälle. Till exempel genom att skapa användbara produkter som gör att hälsan bibehålls längre och att fler kan bo kvar hemma. 

– Med innovationer kan det här gå men då måste alla hjälpas åt inom sina respektive fack, vare sig det är inom mat, möbler, produkter eller hälso- och sjukvård. 

Potentialen är stor, menar hon, inte minst när det gäller utformningen av bruksföremål och vanliga konsumentprodukter. 

– Med design kan man förändra små detaljer så att produkterna fungerar för många fler. Där tror jag att den stora vinsten finns. Där kan vi göra nytta för människan och samhället. 

Läs mer om Universell utformning

FAKTA 7 Principer för universell utformning 

Grundtanken med universell utformning är allt i ett samhälle, produkter, tjänster och miljöer, ska vara utformat utifrån det faktum att vi alla är olika och har olika förutsättningar. 

Det som blir utformat ska fungera för så många som möjligt utan extra anpassningar. 

Till skillnad från diskussion om tillgänglighet och användbarhet handlar universell utformning om just alla människor, inte bara om lösningar för de av oss som har funktionsnedsättning. 

Universell utformning beskrivs ofta som en process som syftar till att uppfylla sju principer. 

  1. Likvärdig användning.
    Utformningen är användbar och marknadsmässig för personer med varierande förmågor.
  2. Flexibilitet i användning.
    Designen tillåter en stor variation av personliga preferenser och förmågor.
  3. Enkel och intuitiv användning.
    Det ska vara lätt att förstå hur en design ska användas. Oberoende av användarens erfarenhet, kunskap, språkförmåga eller nuvarande koncentrationsnivå.
  4. Uppfattbar information.
    Designen kommunicerar nödvändig information till användaren på ett effektivt sätt. Detta är oberoende av omgivande förhållanden eller användarens sinnesförmågor.
  5. Tolerans för misstag.
    Designen minimerar risker och allvarliga konsekvenser av misstag eller oavsiktliga handlingar.
  6. Låg fysisk ansträngning.
    Designen kan användas effektivt och bekvämt med minimal uttröttning.
  7. Storlek och utrymme för åtkomst och användning.
    Designen har lämplig storlek och det finns utrymme så den går att komma till, nå, hantera och använda oberoende av användarens kroppsstorlek, hållning eller rörlighet.

Källa: Certec, LTH. 

Omslaget till ett nummer av FunktionshinderpolitikDen här artikeln är tidigare publicerad i papperstidningen.
Här kan du teckna en prenumeration.

Text:

Kommentarer är avstängda.